Min pusselbit i livet !

Under alla år som jag arbetade på min gamla arbetsplats så har det jobbat en kille där, en kille som jag aldrig har lärt känna, en kille som jag nästan aldrig har sett då han jobbar natten, en kille med tatueringar, skägg och snaggat huvud, och när jag har sett honom så har han fångat min blick och som har varit upptagen, i en relation. Mer än så har jag aldrig vetat om honom.

Det kom en dag då jag blev flyttad till en annan avdelning och fick börja jobba där istället och där jobbade han, den här killen som jag fåtal gånger har sett, han jag efter en tid tyckte var så himla snygg, men som jag inte hade sett på det viset innan då jag visste att han var upptagen. Vi träffade inte ofta men när vi sågs så hade han en bild likt en argbigga om mig och jag tyckte bara han var snygg, blev lite fnittrig vilket jag själv inte har reflekterat över men tydligen har andra gjort det. Tiden gick och vi sågs på rapporttid enstaka gånger. Han adda mig på facebook. wow! Det trodde jag väl aldrig..

Efter ungefär 1-2 månader var det dags för mig att sluta då jag hade sökt ett nytt jobb och fått det. Jag tänkte inte mer på det utan började på min nya arbetsplats och efter knappt en månad så så skrev han till mig på messenger och undrade hur jag klarade mig ekonomiskt med vårdens skitlön, barn, bil osv och då förstod jag direkt att han inte alls var i en relation. Han var singel.

Vi fortsatte prata och våra samtal blev allt mer flörtiga och mer heta (hehe) vilken kille! Han fångade mig med en gång när man väl hade pratat/skrivit en stund och jag började se en helt annan sida av honom mot den bild jag haft genom det ytliga samtalen vid rapporten. Jag hade ju mer eller mindre bara flugit där ifrån. Lämnat rapport snabbt sedan dragit hem. Han hade velat ha mer än så, han hade velat sitta och prata lite men jag tyckte kontakten var lite generande så jag liksom bara drog sen hade jag ju ingen aning om hur eller om han ens Såg mig. Det gjorde han..

En dag i mitten på Juni så åkte jag förbi hans jobb för att säga hej "på riktigt" men den kvällen blev lite kaos, det var mer nerver utanför kroppen än innanför, han var helt "ur balans" och det var inget bra första möte men när jag hade kommit hem så kände jag att jag verkligen ville träffa honom igen och han kände likadant så en vecka senare, den 20 Juni träffades vi igen och vilken skillnad. Jag smälte när jag såg honom komma gåendes från sin bil. Kände ett pirr i magen direkt. Jösses vilken karl, så snygg, så fin! <3 faller="" han="" i="" mig="" p="" smak.="" verkligen="">

Den första träffen ledde till att vi mer eller mindre träffades varje dag och så är det fortfarande. Våra första träffar fick vi spendera på en bänk utanför mitt bostadshus men det var sjukt mysigt nu när vi pratar om det och tänker tillbaka på det. Det hade sin charm och vi båda två säger ibland att vi saknar den tiden lite. Vi måste sett så roliga ut när vi satt där, haha Men så fick det vara.

Denna mannen.. min fina älskade Jonas, han fångade mig med storm och är en underbar människa på alla vis. Han är ärlig, rak, genuin i sitt sätt att vara och jag älskar det. Han är ödmjuk, alltid nära till skratt, han får mig alltid att må bra och att alltid känna mig så uppskattad. Han har mängder av egenskaper. Jag älskar att prata med honom, skulle kunna ligga uppe varje natt och bara prata och prata. Han får mig att känna mig hel !

Det finns inte ens ord nog att beskriva för honom hur mycket han betyder för mig. I så många år har jag letat och undrat om man någonsin kommer att få känna den här känslan av ett genuint förhållande någonsin och det fick jag i denna man. Jag är helt galet förälskat, mitt hjärta slår ett varv när jag ser honom och min mage gör volter, och jag bara fnissar. Jag älskar denna man, jag älskar dig Jonas, jag älskar den jag är när jag är med dig.

Jag har funnit den pusselbiten som har fattats mig hela livet. Jag har Aldrig någonsin känt det jag känner för honom för någon annan. På riktigt, jag har svårt att ta in det själv ibland men det är verkligen så. Är det såhär äkta kärlek känns så är jag glad att de grodor jag hittills i mitt liv har kysst inte varit min prins. Uppenbarligen. Han får mig att vara mitt allra bästa jag. Han älskar närhet lika mycket som jag och jag vill vara som ett plåster på honom hela tiden. Min underbara! Min pusselbit!

Vinden har börjat vända..

För första gången på väldigt länge så känner jag lite att vinden har börjat att vända. Jag har länge seglat i motvind och det har varit väldigt jobbigt. Jag separerade i augusti, han fick lägenhet till oktober och det var märkbart jobbigt att leva under samma tak. 

Tiden precis efter separationen gick bra och vi kom överens bra och det liksom flöt på men efter ett par veckor så var det som att någon bara svepte undan mattan för mina fötter och hell broke loose! Det blev mani, telefonsamtal överdrivet många gånger under dagen, likadant med sms och jag fick otaliga gånger be honom att lämna mig i fred. På riktigt bara låta mig vara och sluta lägga sig i mitt liv för det har han inget att göra med längre. 

Det gick inte riktigt in så jag har nu tvingats att byta nummer till skyddat, något som egentligen kostar 250kr men som operatören, pga omständigheterna bjöd mig på. Jag har ordnat en mobil och eget nummer till barnen dit deras pappa kan ringa och barnen kan ringa från den till honom när dom vill prata med honom och hitintills så fungerar det bra. 

Min mobil är så tyst och skön. När det ringer och plingar från ett sms så är det inte han och vetskapen att bara veta att det inte kan vara han är så skön. Jag börjar smått känna att jag börjar att få mitt liv tillbaka, det liv jag velat ha sedan vi separerade men som jag inte har fått leva.

Istället för att få börja leva mitt liv och skapa mig en trygghet som ensamstående till tre barn så har jag fortfarande funnit mig själv mitt i kaoset. Det kaos jag valde att lämna. Ett kaos som blev värre efter än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Riktigt illa!

Jag har försökt slå mig fri men inte lyckats. Jag har samtidigt velat finnas där för pappan men kände efter flera veckor att Jag Kan Inte det för det var som att ge honom hela handen och jag ville inte. Jag vill att han mår bra, självklart. 

Jag har en gång älskat denna människa, jag har valt att spendera några år av mitt liv tillsammans med honom, jag valde att skaffa två barn tillsammans med honom och nej, utgången skulle inte bli såhär. Det är ju aldrig tanken. Men så blev det och jag ångrar inte det beslutet. Inte alls, det var rätt för mig. Rätt för mig och barnen. De ska absolut inte behöva växa upp så och då är det bättre att dom har två föräldrar som är närvarande fast varannan vecka.

Vart befinner jag mig nu? 

Det är en hel del som sker runt mig just nu i mitt liv, saker jag inte är redo att skriva om alls i detta nu. Jag måste reda ut en del saker innan och själv förstå och kanske ändra inställning. Jag vet inte men jag återkommer till det framöver, nångång! 

Det jag vet är att jag behöver vara ensam, ensam för att hitta mig själv mitt i allt kaos. Ensam för att få känna vart jag vill vara, vart jag kan vara. Vad som är rätt och inte rätt. Allt handlar i slutet om mig. Egoistiskt kanske men så är det. Mår jag bra så mår hela min familj bra. Mina barn förtjänar enbart det bästa!

Evigt tacksam för mina underbara vänner som funnits där vid min sida och lyssnat och stöttat!! Jag har inte outat hela storyn för många men vissa av er vet Allt, så Tack!!

Kramar, Jessepaloma

Nämen halloj!

Gångerna mellan inläggen är långa. Flera månader långa. Jag sitter sällan vid datorn och det är ju faktiskt där det är lättast att blogga även att det finns appar osv men när jag väl har bloggat från appen, vilket jag gjorde för en tid sedan så postade jag inlägget men inlägget finns inte i bloggen och inte heller i "utkast". Tråkigt för det var ett ganska långt inlägg skrivet från mobilen. 

Så, vad händer i mitt liv nu? 

Jag är fortfarande mammaledig med lilla Mira, 10 månader men har börjat att jobba lite kvällar och helger för att dryga ut penningen lite. Känner att det sociala i livet börjar hamna på plats igen för usch så ensam man är när man är mammaledig även att man har de små barnen. Den store är ju 12 nu och bor fortfarande varannan vecka men han har ju massor annat att göra än att hänga med morsan. Tycker han iallafall. Haha...

Den 1 April flytar vi äntligen till större lägenhet så vi alla får äntligen ett varsitt sovrum. Det ska bli så himla skönt att kunna stänga om sig! Vi har sovit i vardagsrummet i nästan 3 år vilket är jobbigt på många plan. Rummet i sig är stort nog så man kan ha en sovdel men kom igen, hur kul är det intima livet? Skit tråkigt faktiskt! 

Min hobby med att färglägga håller jag fast vid. Tycker att det är så roligt och avslappnande även att jag målar betydligt mindre och mer sällan nu mot när jag först upptäckte detta med att färglägga. Pennorna är fler och framför allt böckerna är fler. Jag målar alltid med mina faber castell polychromos då jag fullkomligt älskar dom pennorna. Helt underbara. Dyra vid köpet (120 st) men så väl spenderade pengar och när en tar slut så kan man lätt köpa en ny för 15:- vilket är bra. 

Den 1 Maj då händer något jag aldrig trodde skulle ske i mitt liv. Jag har ju gått på en schemarad innan jag gick hem i väntan på Mira men det blev inget fortsatt med det och när jag kom tillbaka och jobbade nu så har vi ny utförare så jag fick "starta om" helt med anställningsintervju osv för att komma in i systemet igen. Men, jag sa till min chef att jag inte är intresserad av att jaga timmar med alla andra vikarier efter att ha gjort det i 8 år innan. Jag ville ha en rad att komma tillbaka till i Maj när min mammaledighet tar slut och vips så hade jag ytterligare en intervju att gå på och den slutade med att jag får en 80% tillsvidare anställning! ÄNTLIGEN!! Fastanställd liksom! WOOPWOOP!

Nu kallar barnen på mig, vi hörs.. 

Lucia

Idag ska vi fira lucia på Caspers dagis. Detta året följer även pappan med villet ska bli mysigt, förra året hade han inte möjlighet. Firandet startar klockan 14 så lite innan det måste vi vara på plats så jag håller alla tummar jag har att pappan hinner hem i tid.

Köpte en sån himla fin deras till Casper igår och köpte även en till Mira. De ska ha på sig detta även när vi firar jul med mamma och hennes sambo på lördag. 

Heej !!

Nu hamnade jag på blogger igen. Jag älskar ju denna bloggsidan så jag vet egentligen inte varför jag håller på med mina byten fram och tillbaka för att jag hamnar ju alltid här när det väl kommer omkring! Hur är det med er alla? Är det nån goding som fortfarande kikar in här? Som följer mig och ser att jag är tillbaka ? Puss på er!

Long time no see

Nu är det sådär länge sedan som jag bloggade igen. Sedan sist jag skrev så har det inte hänt så mycket. Jul och nyår har passerat och 2016 har börjat.

Under 2016 så får vi en liten ny familjemedlem, bröderna ska få en lillasyster i Maj 😀 Det känns himla spännande men jag har väldigt svårt att ta in att det busar runt en liten tös i magen så jag vågar inte tro på det haha! 

Annars händer inte så mycket i våra liv. Vi jobbar och tar oss an den vardag som är. 

Kevin fyllde 11 år den 30/12-15 och lillebror Casper fyller 2 år på Onsdag den 6/1-16 ❤️ 

Kram Jesse-Paloma

Nu är sommaren snart här.

Ja, det får man väl ändå säga att den faktiskt är. Det är helt underbart att kunna sitta ute ganska länge på uteplatsen och dricka kaffe och prata med min Timmy. Barnen njuter för fullt och den äldsta ser man mindre och mindre utav när sommaren smyger sig på, Casper njuter av att kunna springa omkring på både uteplatsen och ute på stora gräsmattan med brorsan och grannbarnen.

Annars så har jag kommit igång och jobba nu efter mammaledigheten och jag trivs så himla bra. Har bytt avdelning från sjukhem till demens (speciell avdelning) och bytet kunde inte vara mer rätt. Jag tror jag platsar bra där,  så känns det iallafall och vilka arbetskamrater - så underbara!

Nu ska jag mysa med barnen innan det är dags att skicka Kevin till bussen och då ska jag och Casper sätta oss i köket så han får äta lite mera frukost sen tror jag att han somnar ganska snart då han somnade vid 17.45 igår och varit uppe och lekt sedan klockan 04.15. Inte okey 😉

Glad Sommar, vi kanske hörs snart igen 💜

Lilla sjuklingen

Lilla skruten är sjuker och hängig. Feber på 39,5 imorse vid 05.00 när han vaknade till och ville ha lite närhet innan han tyckte att han kunde somna om igen. Han är pigg till och från och man märker att panodilen gör honom gott. Kevin har varit i skolan och är så himla duktig med att åka buss till och från skolan på egen hand. Min stora kille!

Just nu sitter jag i köket med min mamma som sitter och pluggar lite. Tanken är ju att jag ska hjälpa henne men jag hamnade här vid min egna dator men jag ska straxt avsluta här för att hjälpa mamma så att hon blir klar. Ha det så bra!

Gott folk !

Förr i tiden bloggade jag varje dag. Flera gånger om dagen och det kändes som att jag alltid hade något att skriva om men bara nu efter denna lilla text så känner jag mig ganska tom. Vad ska man skriva om? Det är nog inte så svårt att hålla en blogg vid liv när man heter blondinbella och skriver om saker ingen egentligen bryr sig om istället för att skriva saker tagna ur sitt riktiga liv som MeeKatt. (Just love her)

Jag följer henne överallt. Bloggen, Facebook och Insta. Gör DU inte det så gör det, du kommer inte satt ångra dig alls. Hon skriver om saker som många föräldrar tänker men inte själva vågar att skriva eller prata om högt. Såna som tror och tycker att livet med barn är en dans på rosor. Bokstavligt. Mammamaffian följer henne också och flinkar in med kommentarer lite då och då. Oftast flinar man bara åt det för det är just dom som lever efter att livet med barn alltid är just en dans på rosor.

Kevin är just nu i skolan, de ska åka skridskor idag vilket han tycker är jätteroligt så han var lite extra glad idag när han tog sin väska och gick till bussen. Casper sover en liten lur just nu så jag tänkte passa på att rensa lite i en köp och sälj grupp jag är admin för på facebook. Lite lättare från datorn och bäst att passa på när Casper ändå sover. Städningen fixades igår och ikväll är det tvättstugan sen tar vi helg! 

MinFamiljMittAllt på instagram. Välkommen, men lämna gärna en kommentar om du vill följa mig så jag vet vem det är som skickat en förfrågan. Kram på sig!

Fredag

Min äldsta son kom hem från sin pappa redan igår. Mysfaktor, Hans far skulle ändå in till stan och eftersom Kevin har varit hemma från skolan idag och tagit igen sig efter att ha varit sjuk så kom han för smidigheten redan igår eftermiddag.

Casper röjer runt mer än vanligt och gör allt han inte får. Har en svag känsla av att 1års trotsen är på intågande då han blivit så sjukt envis på bara några dagar men - bring it on! känner jag ;) Det ska bli kul, jag är minst lika envis och inte ännu mer så han lär ju försöka allt 100 gånger extra :) 

Nä, nu är det dags för mat!